I veckan var jag bortbjuden på middag. Det är andra gången jag fick den stora äran att få komma in i det fantasiska huset på höjden med utsikt över sjön. Ett gammalt sextitalshus där det inte sparats in på något för att höja standard och känsla.
Där satt jag och mumsade caterad mat och försökte småprata, men det enda jag tänkte på var taket över matsalsdelen. Matsalsdelen med stora öppna fönster och 18 spotar i taket. Mellan inläggen i samtalet som hölls runt det runda bordet flög tusenlappar förbi min syn och rätt upp i taket. Där satt sen tusenlapparna kvar i taket, en två tre... arton. Minst. Jättefint, såklart! Min blick drogs till köksdelen som låg ett par meter bort, där satt det många många fler förstås. Och där slutade jag räkna tusenlappar och kom fram till att nä, jag är inte bitter :)
Allt är relativt. Money can´t buy me love. Men det vore kul med obegränsat med resurser ibland.
Ha en trevlig kväll!
Kram P
lördag 13 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar