Fat black pussycat

En sen kväll/natt på en bar vid namnet Fat Black Pussycat i måndags slutade i en karaokekavalkad utan dess like. Jag klämde i med både ABBA och Journey, medan Johan briljerade med Son of a Preacherman. Så jävla skoj.

Även om vi är nöjda med vår egen insats i underhållningen, så är det en annan stjärna som etsat sig fast på trumhinnorna och ögonlocken. En fantastiskt vacker svart tjej med stort hår, stora tuttar och ett stort ass. Hela hon sprutade glädje och energi och hade en röst att dö för. Detta var vad hon bjöd på:



Och med den låten och det minnet önskar vi en trevlig helg. Tänd lite ljus för någon ni tänker på.

Kram P

Vackert så det förslår

Och idag spelas det här på min Spotify-lista. Högt som fan. Och det gör det alldeles varmt i hjärtat.



Band of Horses som min vackra vän Helen introducerade för mig i en annan tid. Idag är det nya plattan Infinite Arms... Oh. Vackert!

Kram P

Longing

Efter en otroligt intensiv visit till Stockholm där man inte trodde man gjort annat än försökt prestera och bli smartare sitter man på tåget hem och längtar. Längtar hem till Johan och Busprinsessan. Och sitt halvfärdiga husspektakel. Ett hus som det inte jobbats så mycket på det senaste, då andra projekt i området har högre prio. Målaren är dock tydligen snart färdig. Allt är 0500-vitt och snart ska den rosa hjärttapeten nr 4954 upp i Busprinsessans rum.

Men ändå. Vad längtar man hem till ett halvfärdigt hus för? Vari ligger logiken? Vad ska jag längta till? Vad ska jag titta på som jag inte tittat på hundra gånger förr? Inkopplade uttag och vita väggar? Som sagt - ologiskt. Men ändå självklart. För nu känner man i kroppen att det börjar närma sig. Det tråkiga återstår - rensning och packning (något som jag personligen gärna skjuter på in i det otroligt sista eftersom det ligger så långt ifrån det jag tycker är skoj), men för varje dag är vi en dag närmare att faktiskt flytta in i vårt hus.

Hur kommer det att kännas? Hur kommer det att vara? Tomt? Häftigt? Ja.

Jag lyssnar på Kleerup och Titiyo så länge. Och ska strax in och lägga mig efter den efterlängtade mannen i mitt liv.

Kram P

Eufori!

Det är fantastiskt med bra musik!

Världens bästa H gav mig en biljett till världens bästa Depeche Mode. En för tidig 30-årspresent som avnjöts igår på ett fullsatt Scandinavium.

Det var helt jävla sagolikt. Sjukt! Depeche har varit med sedan blandbandens tider och jag vågar påstå att deras samlingsplatta 86-98 är en av de allra bästa. Slår många av Madonnas, till och med :). Inga små ord med andra ord.

Depeche Baby Yeah!

Lycka. Vänskap. Värme. Musik. Dans på sittplats. Tack.