Longing

Efter en otroligt intensiv visit till Stockholm där man inte trodde man gjort annat än försökt prestera och bli smartare sitter man på tåget hem och längtar. Längtar hem till Johan och Busprinsessan. Och sitt halvfärdiga husspektakel. Ett hus som det inte jobbats så mycket på det senaste, då andra projekt i området har högre prio. Målaren är dock tydligen snart färdig. Allt är 0500-vitt och snart ska den rosa hjärttapeten nr 4954 upp i Busprinsessans rum.

Men ändå. Vad längtar man hem till ett halvfärdigt hus för? Vari ligger logiken? Vad ska jag längta till? Vad ska jag titta på som jag inte tittat på hundra gånger förr? Inkopplade uttag och vita väggar? Som sagt - ologiskt. Men ändå självklart. För nu känner man i kroppen att det börjar närma sig. Det tråkiga återstår - rensning och packning (något som jag personligen gärna skjuter på in i det otroligt sista eftersom det ligger så långt ifrån det jag tycker är skoj), men för varje dag är vi en dag närmare att faktiskt flytta in i vårt hus.

Hur kommer det att kännas? Hur kommer det att vara? Tomt? Häftigt? Ja.

Jag lyssnar på Kleerup och Titiyo så länge. Och ska strax in och lägga mig efter den efterlängtade mannen i mitt liv.

Kram P