Nuläge

Det är så lätt att fastna i framtidsfällan. Man tänker framåt, framåt, framåt och snudd på avskyr allt som har med framför allt den stackars lägenheten att göra. Hata grannar, hata rörinfodrare, hata att diska, hata att tvätta, hata att städa... Stackar oss! Varför behandlar vi oss på det usla viset?

Mamma Bibi och Gunnar var igår här på middag. Att få höra att man har det fint, det känns ju fortfarande fantastiskt! Varför har vi inte sett det själva? Att be om ursäkt för det yttepyttelilla matbordet kanske är onödigt när man en kvart senare upptäcker hur mysigt det är när det är trångt om utrymme.

Jag själv sträckte på mig ungefär hundra meter när den nya lampan fick komplimanger och när de vita tulpanerna sågs av gästerna. Tänk vad lite fix och trix gör för humöret och välmåendet!

Utbrunna ljus är ju också heminredning? I alla fall om man kvällen innan har haft det så trevligt att man inte hann ta kort på dem brinnandes...

Ikväll firar vi min mormor 90 år! Det ser vi fram emot!

Kram P