Reichnung bitte

I dagarna betalar vi första räntan på byggnadslånet - helt overkligt!

Vi postar fakturor i en kontrollerad ström till vår bankkille; den fantastiske LO. Vi har en liten söt fakturaplan som förklarar när vilken faktura kommer och varför, så inga överraskningar i sikte... Kan vi ju hoppas åtminstone. Men det där med att skriva under ett papper och posta fakturan känns liksom inget alls. En faktura på X antal stora tusenlappar ska svida. Det ska fan svida ordentligt, men det känns ingenting, "Jaha... Ett avlyft, 30 lök... Jamen det var väl trevligt. Vad ska vi äta till middag älskling?" "Nämen titta, en miljon, häftigt! Går du med den till brevlådan samtidigt som du köper toapapper?"

Så därför känns det faktiskt lite gött och lite sunt att första räntefakturan ska betalas ur "egen" ficka, även om det känns lite knepigt att betala för en kal plätt med makadam vid en kyrka... Men sånt är livet, och håller sig nu bara den artiska polarfrosten härifrån så ska det nog gjutas en platta nästa vecka.

För övrigt så hade jag nästan kunnat betala för att få vara med på byggledarens nyårsfest. Jag hade stått i hans närhet hela kvällen, spetsat drinken och slutligen manipulerat hans nyårslöfte, löftet hade skränat över festen; "JHAAG LÖÖÖÖÖÖVAR ATT JOHANSCH OCH PERNILLASCH HUSCH SCHKA VARA INFLYTTNINGSCHKLARRRRT LÅÅÅÅÅNGT INNAN FÖRSTA JUUUUUUUNI. Hick, Hick!"

GOTT NYTT ÅR! 2010 kommer bli alldeles fabulous!

Kram P