Idag kom första psykbrytet. Johan och jag kanske inte är världens bästa på att lämna allt till andra och därmed vara totalt utlämnade och kontrollfria?
Nu känns allt bättre. Vår husbyggare tycker eventuellt att vi är något neurotiska, men det får han ta.
Känner på mig att det inte nödvändigtvis kommer vara sista gången... Bara att gilla läget. Det ska vara roligt att bygga hus..? Och vänta på huset. Och vänta. Och vänta. Och vänta.
*pepp pepp*
onsdag 23 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Antar att säga "den som väntar på något gott..." känns som en klen tröst i sammanhanget.
SvaraRadera//Joanna