Sovrumsfond

När den stora dagen kom då vi skulle till att välja tapeter och färger till innerväggarna i huset tog det stopp. Det var bara Busprinsessan som hade klart för sig vilka tapeter hon skulle ha. Varken jag eller Johan äger förmågan att se ett färdigt resultat framför oss innan vi bott in oss.

Men nu börjar det sakta krypa på; lusten att förändra en vit vägg eller två. Och jag tjatar mest om sovrummet. Jag vill ha ett lugn där inne. En fondvägg som mörkar ner, som skänker avkoppling och som bidrar till "vårt" rum än mer. Vitt vitt vitt är fint fint fint, men nu kräver min hysteriska personlighet lite känslor.

Då vi har snedtak från 1,20 m krävs det inte mycket tapet; kanske en rulle, möjligtvis två om man har otur med mönsterpassning. Med tanke på hur lite tapet det kommer att gå åt, så kanske man kan tillåta sig gå loss totalt även prismässigt va?

Jag älskar Cole and Son's tapeter. Skulle kunna tänka mig varenda en egentligen. Tror dock inte avslappningskänslan skulle infinna sig med en våd av varje...

Så nu ska jag hem och försöka övertala den där underbare, kärleksfulle och snygge sambon om att jag absolut har bäst smak och borde få min vilja igenom med den här tapeten:

Och så målar vi resten av rummet i den guldbeiga tonen. Easy peasy - eller hur?!? Ska bara sitta kvar här ett tag till och finslipa mina argument. Sen borde saken vara biff!

Wish me luck.

Kram P