Jag fattar inte hur folk bär sig åt? Det där med ögonmått? Shit, skitsvårt!
Igår spelade vi fotboll, Johan och jag. Vi pratade om hur modiga fotbollsspelare är som vågar nicka en fullängdsboll. Jag tyckte det var helt otroligt, en boll från 300 meter liksom. Johan skakade på huvudet och sa att NJAAAaaa, kanske inte fullt så långt. Sedan gick vi förbi en fotbollsplan och då slog det mig; inte konstigt jag har svårt att läsa ritningar och förstå proportioner om jag tror att en fotbollsplan är 300 meter! Jag har förövrigt heller inget bollsinne, men det var coolt att spela fotboll.
Hursomhelst, därför var det GULD värt att käka lurre på Talludden i söndags. Inte bara var det god mat och trevligt sällskap, utan vi fick också möjligheten att titta på ritning - titta i verkligheten. Titta på ritning, mäta med linjal - titta in i rummet. KANON!
Tror vi bägge blev en hel drös mycket mer smartare efter den bättre lunchen - helt klart.
Tack söta och snälla Sandri och DG för god mat, goda skratt och bra insikter.
Och ja, vi längtar fortfarande efter nya ritningar, snart är veckan slut och vi börjar känna av tålamodet litegrann. Det lär väl bli fler tålamodsprövningar kan jag tro, så det är väl bara att vänja sig och le?
Kram P
onsdag 19 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att höra att ögonmåttet går i familjen. Fråga bara Gunnar efter alla vintrar i Spanien o när han frågar hur mycket snö det har kommit... Numera säger jag jättemycket eller lite, håller mig borta från krånliga enheter som cm, dm och m. Potato potato liksom :-)
SvaraRaderaFrån Joanna
SvaraRaderaJag verkar också ingå i den här skaran. Jag har universums sämsta ögonmått. Därav en för liten walkin closet... Skönt att kunna bidra till att ni blev smartare!! Å förhoppningsvis inte får för små eller för stora rum i ert hus.
SvaraRaderaJag längtar med efter nya ritningar. Jag åker förbi Aneby om en stund när jag lämnar jobbet, ska jag gå in å piska på dem lite?