Mama Mía

Eftersom vår egen kreativitet ligger i idé och inväntar solens strålar och fåglarnas kvitter så får man gärna frossa i andras. Jag har ingen ork att fota lampor som vi köpt, jag har ingen ork att googla tapeter, plattsättning eller bästa sättet att måla om en vägg. Jag orkar inte dela med mig, plugga i kameran eller få ner roliga ord i bloggen på samma sätt just nu. Men det finns andra som kan!

Min mamma är en speciell mamma. Inte som alla andras. Och det är bra.

Hon har alltid sytt, min mamma. Sytt våra klänningar, byxor, västar, gardiner, dukar, till och med barbiekläder om jag inte missminner mig. Fick man en nysydd klänning, fick man ofta ett matchande hårband till, och om det fanns tyg kvar, riskerade man att se syrran i skolan med samma mönstrade shorts. Lite Sound of Music's gardinkläder över det hela.

Jag minns hur mamma kom på skolans vårkonsert i en hemsydd kofta med en påsydd leopard(gosedjur?) över axeln. Hon stod i kön och var stolt över sin unika kreation och jag minns hur hon älskade den där koftan. Jag var fjorton och skämdes ihjäl. Kreativt, javisst.

Nuförtiden sys det mindre gosedjur på kläderna och mer moderna snitt. Och hon är duktig!

Det trevligaste av allt är att hon syr på beställning. Min trettioårsklänning bland annat.

Vad som mer är trevligt är att hon startat en blogg! Så in till Made by Bibi vettja, och inspireras en stund.

Hälsa från mig!

Kram P