Under tiden ni glömt mig

Så myser vi i huset med hela familjen!












Livet som förälder är bättre än allt annat!

Puss

- Posted using BlogPress from my iPhone

Världens finaste

Världens lyckligaste. Klara är den finaste gåva jag fått.

Klara

Hej vänner! Vi lever! Måndagen den 14:e november blev vi dessutom äntligen en till i familjen. Jag var med om det största ögonblicket i mitt liv och födde fram Klara 3620 g och 51 cm.


Hon är alldeles perfekt och helt fantastisk!


En vecka gammal och sprider så mycket kärlek.

Den enda frågan är ju varför man inte gjort det här förrän nu?

Kramar från oss!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite hemmafix

Fasen. I vecka 37 är man inte piggast. Dock ganska sugen på att fixa. Har väl drabbats av att behöva "boa" ordentligt innan bebis kommer.

Så jag syr gardiner!



Kontoret/extrarummet klart!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Update

Nä. Det är under all kritik - jag vet. Men det finns exakt NOLL inspiration att blogga om vårt hem just nu. Fastän vi gjort iordning barnrummet. Jättefint! Men annars... Vad gör vi?

Detta är utsikten:


Jag jobbar halvtid, ligger ner resterande tid och drömmer om att kunna promenera.
Jussi sitter jämte på vårt kontor/gästrum och pluggar. Han har kommit in på läkarprogrammet i Göteborg och läser,läser, läser. Duktig kille!

Vi väntar på att november ska komma med storken. Jag väntar på att få må bättre.

Och så pratar vi bebis. Hela tiden.

Kram P

- Posted using BlogPress from my iPhone

Götta ner sig och bara försvinna

Och här ligger jag och fläker ut mig
Varför kan man fråga sig. Med förbud att röra sig mer än nödvändigt är det inte så lätt att bara luta sig tillbaka och njuta av livet. Gotta love foglossning. Helvetet är nära stundtals.

Men så uppenbarade sig min lösning och vår önskan om att jäsa ner sig och gotta sig ordentligt. I underbara feta killar. Fatboys! Eller douche bags som just denna med vita sömmar heter.

Lyckan är total! En röd till min mamma och två svarta boys till oss. Vi har dessutom slagit till på utomhusvarianten som förmodligen kommer att få bo på altanen nästa säsong.

Till dess låter vi oss omslutas av dess 350 liter plastkulor och bara flöta.

Att ha två egna douche bags i vardagsrummet är en avslappningsorgasm i sig.

Trevlig helg!

Tapet till barnrummet beställd

Det blev en perfekt tapet, enligt oss själva! Med tanke på Jussi och hans finska påbrå känns det extra kul att köra på Sandudds tapetkollektion som gjordes till Mumin 65 år. Så en beige-skimrande tapet med Mumin, Flilifjonkan och Lilla My blev det beställt igår. Känns toppen! Bild lånad av Wallfashion.

Extraliv - ett spretigt inlägg om tacksamhet.

En dag per år har jag min alldeles egen Thanksgiving-dag. En dag som går åt till mycket eftertanke, minnen och tacksamhet - över livet i stort.

8/8 - Silvias namnsdag. Det är min extra födelsedag. Det är årsdagen av en dag för många år sedan, då jag var nära att dö. Då jag andades in vatten i mina lungor, blev varm, lugn och avslappnad, för att sedan lyftas upp och få nytt syre och kräkas upp vatten, mer vatten och mer vatten. Veckor på sjukhus - min spräckta skalle opererades och jag blev sängliggandes.

8/8 2011. 17 år sedan jag räddades tillbaka till livet som 14-åring 1994. Vad visste jag om livet innan det? Föga. Jag var kär i Kenneth Andersson från VM-truppen, hade ett sprillans nytt NM-silver i vattenskidor, var fräck, vetgirig, nonchalant och lillgammal. Som en alldeles vanlig 14-åring med pubertalt gott självförtroende. Ett halvår senare; efter rehabilitering och eftertanke, efter vedermödor, smärta och sorg - var jag snarare ett sekel äldre vad gäller visdom och tacksamhet, något som präglat mig under resten av livet.

En sekund. Så långt är vi ifrån döden varje dag. Vad som helst kan hända och det vanligaste felet vi gör är att ta livet för givet. Vi hatar vardagen, gnäller över tv-utbudet och vårt slentrianmässiga sexliv. Vi stretar på och nöjer oss. Vi tänker på vad vi borde gjort och har ångest för allt vi inte gjorde. Det är synd, men det är så många lever sitt liv. Men hey! Lever man inte livet på det sätt man önskat - så kan man ändra på det. Helst innan den där sekunden inträffar. Jag dömer ingen, men jag vet bättre. Genom den hårda vägen som nyvaken 14-åring.

Idag fyller jag 17 år av mitt nya liv. Och det är den här dagen jag älskar mest. Som är den mest speciella dagen på året. Jag är glad och ledsen och jag påminns om hur sårbart allt är. Jag är tacksam över mitt liv, jag är glad över att vara jag och jag önskar inte att den olycksamma dagen 8/8 1994 inte hade inträffat. Det är min årsdag idag och jag är fylld av kärlek till livet, min familj, mina vänner och framförallt det nya liv jag bär inom mig. Som jag ska få vara med och fylla med visdom, glädje, kärlek och färger. Tillsammans med en man som är allt jag inte är. Som jag älskar mer än hjärtat kan rymma. Som gör mig hel och till en bättre P.

Livet är fantastiskt. Kom ihåg det. För det gör jag. Speciellt idag.

(jag har inga men av min olycka - bara ärr och minnen)

Kram och kärlek Pernilla

Bloggdöd?

Om någon undrat, alltså verkligen undrat och oroat sig. Kanske legat sömnlös och vridit sig i våndor och undrat om vi mår bra och lever.

Så kan jag meddela att vi finns här. Att må bra är ett svårdefinierat tillstånd men vi mår väl under omständigheterna. Orörlighet till följd av foglossningen från helvetet gör livet lite långsammare, och lite tråkigare.

Detta är vad vi sysslar med just nu:


Vad vore livet utan TV-serieboxar?

Kram P

- Posted using BlogPress from my iPhone

Discgolf

Bor man granne med Ymerskogen så ska det utnyttjas!


Idag har vi köpt varsin riktig frisbee och har nu kämpat oss igenom 18 hål. Kroppen värker och det kliar på ben och armar efter snår och flugor. Men kul var det!

Nu blir det färsk lax med potatis och romsås. Pannacotta till efterrätt och så lite film på det. Gött!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Renovering? Förbättring!!

Japp. Lite drygt ett år i huset och nu när utsidan börjar bli klar så vill man förbättra det som inte blev som man tänkt sig på insidan. Johan tycker av någon anledning att utsidan är bra mycket roligare, så det krävs lite lock och pock för att få honom övertygad :)

Barnrummen:


Sett utifrån får man en hint om vad som stört oss och vad vi till vänster påbörjat. Garderoberna är placerade så att allt ljus sväljs och försvinner. Rummen kvävs och blir svåra iom det förbaskade snedtaket som dessutom gör sitt.
Så nu ryker garderoberna! In med varsin Malm-byrå istället och så får vi ta garderoberna i vårt lite större sovrum istället, dessutom bakom dörren...


Min älskade Jussi som åker på de tunga lyften och listpussel.

Bra att kunna utnyttja regniga söndagar till nåt produktivt!

Puss P

- Posted using BlogPress from my iPhone

Semester

Lite drygt två dagar i Bohuslän på spahotell Vann byts nu mot sydligare vägar. Vi får se vart Hondan för oss.









- Posted using BlogPress from my iPhone

Om att bo på landet, fast i stan, fast på landet.

Vi har tio minuter till centrala Borås hemifrån oss - med bil. En kvart-tjugo med bussen nånting. Och eftersom vi bor högt upp som fan så tar det lika lång tid med cykel (fast hemåt tar det sisådär ett halvår).

Det är jätteskönt att ha nära till stan, till affären, till att fixa grejer. Det är vi bägge två beroende av.

Nånting som dock är snäppet mer beroendeframkallande, speciellt när man bor i ett villaområde med tomterna små som smultron, och husen så tätt att man ibland hör sin granne vända blad i tidningen, är närheten till lugnet och tystheten.

200 meter hemifrån börjar kyrkogården. Där är det tyst. Som i graven..! HAHAHAHA... Sorry.

Sedan kommer man upp till kyrkan efter ytterligare några steg och efter det är man på landet. Landet som i traktorer, ängar, hästar, kor och gamla torp. Helt underbart! Världens bästa promenadtrakter verkligen. Åt ena hållet - ner i Brämhult och gå i villaområdena, hälsa på en och annan bekant. Åt andra hållet - upp på landet och gå på grusvägarna och hälsa på en och annan ko. Och vet ni. Oftast föredrar jag kon. Och hennes kalvar. Lugnare så på nåt sätt.

Igår tog vi en promenad rätt upp på landet och in i skogen. Vi vände efter knappt fyra km och stapplade hemåt. Höfterna, ryggen och ljumskarna strejkade och 7,5 km promenad var lite dumt kanske. Men så himla skönt samtidigt. Svårt det där. Att vänja sig vid att kroppen inte responderar på samma sätt längre. Hursomhelst var den där kalvtungan bland det strävaste min handflata känt. Och ögonen kan ha varit det ärligaste jag sett.

Hade Brämhult haft en sjö av något slag, hade det varit perfektion. Men va fan. Vi har ju en plaskpool!

Kram Puss P

Det svarta 150-gradiga guldet!

Trångt!!



Precision!


Här kommer det! Varmt som satan!


Uuuh. Den här kördes med fjärrkontroll, utan att så mycket som repa en kantsten eller granitpålle. Impressed!!


Halvnakna män jobbar på framsidan. Var Johan i Grekland sa ni?
Jag passade på att förlusta mig - med att ta kort.


Sen åkte jag till jobbet. Ska bli kul att komma hem i eftermiddag!

(ska se om jag kan göra nåt åt bloggbilder från telefonen, till dess får ni klicka på bilderna för bättre kvalle)

Kram P

- Posted using BlogPress from my iPhone